Infected

Svält är inte en smärtfri död. Galenskap följer. Jag tuggar på allt. Skor, bälten, fingernaglar. Jag besegrade inte pesten, men jag bidrog inte heller till den. Jag blev ett av alla okända offer i detta krig. Instängd i mitt egen panic room. Ingen kommer hitta mig. Ingen kommer veta var jag är. Ingen kommer sörja min död, med undantag för mina föräldrar möjligtvis, men har de klarat sig? Det kommer jag aldrig få veta och det är inte heller något som tynger mig under min allra sista tid då det enda som tynger mig är... hunger.