The House on Sentinel Hill

Femte försöket.

Snackar med damen i början, hon den småsura. Knyter mig sen direkt. Vaknar mitt i natten. "You said you would go back", really? Försöker snacka med rösten. Visa dig! Kollar under sängen. Ingenting där. Men finns den nånstans, den här rösten, så är det bevisligen vid fönstret. Sängen är borta.

Jag står i en korridor. Det luktar ozon. Jag ropar ut i luften. Ingen svarar. Min röst låter konstig här, kusligt lik den som ropade på mig nyligen.

Jag undersöker det kvadratiska märket till höger. Visar sig vara en dörr. En kammare. Fyra piedestaler med långa cylindrar ovanpå var och en. Till höger fyra horisontella metallplattformar längs väggen så som en rad låga bord. Vänsterväggen: ett stort runt fönster som vetter ut mot en svart himmel. Ett svagt grönt ljus skiner in genom fönstret.

Jag tittar ut genom fönstret som nästan är stort nog för en bil att köra igenom. Inga moln på den svarta himlen men jag ser inga stjärnor. Svarta torn vid horisonten. Okända ting kommer efter mig. Tappar 1 i Composure.

Vaknar upp på golvet mellan fönstret och sängen.

Åker upp till huset.

Knackar på dörren. Blir nerdrogad av det där aset, professorn, som dock mördas direkt av Edward. Hans obehagliga kropp (professorns alltså) blir för mycket för mig då o jag tappar ytterligare 1 i Composure.

Då är vi vid den där jävla apparaten igen. Jag väljer:
190-45-47-0

Hamnar ute i rymden och det var det.