Flyr från avrättning. Antog en diskret strategi fram till dess att jag blev lurad av en bedragare och försökte spöa upp densamme. Då uppmärksammades och infångades jag, samt avrättades dagen därpå.
Långvarigt försök men ledde väl egentligen ingenstans. Den där vakten förintade mig när jag inte kunde gissa vilken bokstav han är ute efter. Jag vet nu med säkerhet att det inte är någon av följande bokstäver: E, G, J, P, U, Y.
Eskil traskar på. Hittat en docka, och hades-honung, bland annat. Skulle fiska men föll i det iskalla vattnet och dog. Givetvis återuppväckt av gudarna.
Allt eftersom tog min Vigour slut men jag letade mig i alla fall till lite nya marker. Utmärkande var en störig ung man som jag försökte befria men han visade sig vara hostil.
Alla rum är genomsökta. Har gjort några tidsresor. Tyvärr, så snart dags- och nattregler introducerades för mig så blev jag anfallen och dödad av det där galna spöket. Det frustrerar att jag inte hann med att åka till det där året för rånmordet och för att därmed fixa biblioteket nu när jag faktiskt hade cashen för det.
Jag har kört en riktig mörsare i detta spel. Jag klarade mig till livet ända fram till ett par vargar i skogen. Men eftersom spelet erbjuder ett nyttjande av s.k. "checkpoints" så fortsastte jag. Inte bara därför, utan även med hänsyn till det relativt komplexa regelsystemet och en tanke om att nu är jag ju inläst / inkörd på detta. Problemet med det är att man blir likgiltig inför döden. I processen att försöka hitta allierade har jag nog dött... 10 gånger? Jag vet inte exakt, men säg snarare kanske 5-10 gånger, och sen kört från senaste checkpoint. Gradvis märker jag att det fått mig att nu nästan kräkas på spelet. Trots att jag just nu inte har mött ett sånt öde på ett tag (jag ska precis till att råna en konvoj, och är liksom mitt uppe i nån sorts början) så lägger jag nu detta åt sidan tills vidare. Spelformuläret sparas i padda/telefon och utskriven war table sparas innanför pärmen. Till fortsatt kamp för att ta tillbaka kungariket. Senare nån gång.
Krigar-Kurt var lite kort där vid Ebron och hälsade på. Tänkt mig att han ska kolla om han har en scroll of Ebron (kan han mycket väl ha) och sedan initiera sig i den tron.
Kortsiktigt tänkt att smasha min lykta i den där fientliga målningen. För sen blev det mörkt och jag blev fångad i mörkret av vampyren. Det gick som det brukar göra när man fångas i mörker av vampyrer.
På grund av att jag inte kan hålla händerna i styr och framför allt agerar handlingskraftigt innan jag tänker eller frågar så far nu jag och professorn ut i rymden och om några timmar fryser vi ihjäl.
Två försök. Första som Trickster . Tog mig till den åttaarmade omöjligheten. Andra som Sage : Piskad till medvetslöshet av "sjömän" som sen kastade mig överbord.
Första försöket på många herrans år. Färdas till Tor där Glaivas bor. Färdas längs vägen och följer alltså inte hans råd att gå in i skogen. Blir skjuten av förgiftad armborstpil, men är immun mot gift och klarar därför intermezzot utan större skador. In i skogen i alla fall då. Inte långt därefter befinner jag mig i Järnstaden i Underjorden där jag ska plågas för evigt.