Det första mer "experimentella" partiet, det vill säga efter att ha klarat spelet för snart ett halvår sen. Kom riktigt långt. Willo the Wisp fick mig till slut.
Towe Tekanna (som hon heter numera) företog sig en tämligen ambitiös promenad och lyckades framför allt, målmedvetet, att avtäcka alla de där fyra obeliskerna . Hon var en kortis över i skogarna och vände också.
Det blev två försök väl... men föll ner i de där grottorna. Alltså det där hålet där man kan falla ner, det där som man liksom aldrig kommer undan. Inte jag i alla fall.
17 juli. Jag snabbpåbörjade en filur som tog sig igenom EV 21-24 och hoppade sedan direkt in i The Hunger of Sejanoz. Färdighetsuppsättningen var min standard (Gr W, Del, K-S, K-Alc, Elem) samt därutöver Grand Nexus, Grand Huntmastery, Magi-magic.
Tre försök, kollade av de där schimpanserna lite närmare. Andra försöket slutade med att jag tittade på en apa i bur, andra med att jag tillbringade några år på en planet och hade fått lite psykiska superkrafter på vägen.
Jag lade det i Krigar-Kurts händer. Han taggades upp med rejält med vapen och rustning och annat och fick sen gå in o lägga den dära Lord Mortis till handlingarna. Det gick helt enligt planen. Behövde jag ens slå en tärning i en enda strid? Jo, nån enstaka...
Tredje försöket. Med nuffrorna 90-37-0-17 på den där apparaten blev jag inte utslungad i rymden utan i nån sorts perverterad köttkammare. Jag kom aldrig därifrån utan fick skallen inslängd i väggen.
Länge sen sist... hur som, jag flanerade med lite nonchalans o provokation, men fick en välsignelse av elessierna i slutändan trots allt. Likväl, jag slarvade lite med jahksan ombord på det flygande skeppet och det blev bara mos av oss allihopa.